Folkhemsflickas sommarförälskelse
Om somrarna cyklar Karina och jag till badet en knapp mil bort. Där stannar vi ända tills det blir mörkt. Den sista sommaren vi är där dagligen har jag just gått ut sjätte klass. Där träffar jag en dag Martin.
Fram tills den dagen tar jag för givet att alla killar i första hand är intresserade av min vackra vän Karina. Med Martin vänder den föreställningen sig helt om. Martin har mörkt hår och bruna ögon. Hans hy är vackert gyllenbrun av solen. Inte precis smal, men inte heller tjock står han där på bryggan tillsammans med sin kompis Christian när jag och Karina kliver upp ur vattnet. Vi börjar snabbt prata. De är från staden några mil från vårt samhälle. Martin ska tillbringa ett par veckor tillsammans med Christians familj i en sommarstuga. Christian är en vacker pojke med cendréfärgat hår, fräknar och lysande blå ögon. Påminner rätt mycket om min idol Ted Gärdestad. Därför är det till och börja med Christian jag blir intresserad av. Lågmäld med ett slags poetiskt ljus över sig är han en sådan pojke jag drömmer om. Martin är flirtig och pratsam med glimten i ögat. De är där när Karina och jag kommer tillbaka nästa dag och dagen därpå. Varje gång jag ska bada finns de på bryggan. Annars är vår plats högt uppe på berget tillsammans med gänget. Pelle, Lasse, Tony är alltid där. Ibland också Olof, Gunnar, Sillen och Tommy. Oftast är det bara jag och Karina som är tjejerna i gänget.
Martin är allt annat än blyg. Han får med sig Christian upp till oss på berget. På något vis smälter de in, accepteras, fast de är ”utbölingar”.
Martin blir kompis med killarna, men söker sig till mig och Karina. Christian alltid som hans skugga. Karina är avvaktande så det är mest Martin och jag som pratar. Vi skojar, käftas och jagar varandra i vattnet. Han börjar intressera mig alltmer. Men jag tror det är Karina han vill ha. När han märker hur jag försöker para ihop dem är han rakt på sak. ”Varför tror du jag vill ha henne? Det är ju dej jag är intresserad av!”
Jag tappar bort mig en stund just då. Vet inte vad jag ska säga, inte vad jag ska göra. Men hade han inte varit så modig och rakt på sak hade jag antagligen varit en annan person idag.
Förälskade går vi omslingrade i två veckor. Han är varm och kramig och vi har ögon bara för varandra. Morgonen innan han ska åka tillbaka hem till staden och vi planerat att träffas en sista gång, meddelar mamma och pappa att vi ska åka till kusten i några dagar. Det är en av de få gånger jag tar till gråten för att få min vilja fram. Kustturen skjuts upp och jag cyklar iväg för att träffa Martin.
Det är en sommar i frihet. Jag upptäcker en attraktionsförmåga jag inte trodde jag hade. Det är också den första sommaren jag dricker alkohol och blir berusad. Tommy är minst arton och flera år äldre än den äldste av oss andra. Han köper mellanöl åt oss allihop. Karina och Tony blir förälskade och är tillsammans än.
Några veckor in på höstterminen då jag börjat sjunde klass, kör Martin sin moped de två och en halv milen för att träffa mig. Men jag är inte kär längre. Jag har upptäckt en annan mörkögd kille, med lockigt hår som går i klassen över mig. Martin och jag skriver några brev fram och tillbaka, sedan rinner allt ut i sanden. Många år senare, då jag redan bott något år i Göteborg kommer mamma med ett brev, adresserat till hennes adress. Martin är avsändaren. Han berättar lite om sig själv och undrar om vi kan träffas någon gång. Jag svarar aldrig på brevet. Vet inte riktigt varför.
