vardagspoeten.blogg.se

Från barndomens dilemman och höjdpunkter till det rika livet efter femtio.

Vad firar du idag?

Publicerad 2015-05-21 19:06:00 i Allmänt,

 

Förskolans dag infaller den tredje torsdagen i maj. Förra året firades 30-årsjubileum. Fritidshemmen har också sin dag. Vi brukade fira den andra tisdagen i maj med picknick, drakflygning och skattjakt på fältet nedanför Azaleadalen i Slottsskogen. Hundratals barn från fritidshem i hela Majorna sökte efter skatten av "guldpengar" och försvarade den tillsammans mot oss pedagoger - vi var ganska många - som med snusnäsduk på huvudet och lapp för ögat, försökte röva den av dem. Vi sprang det snabbaste vi kunde för att hinna först. Barnen lade tillsammans upp strategier, gensköt oss, avväpnade oss och vann alltid. 

Att vara många som klarar att leka tillsammans är väldigt roligt. I lekarna på den stora ängen i Slottsskogen i slutet av 1980-talet och i början på 1990-talet fanns också plats för alla. I leken lärde barnen sig att tillsammans var de starka och genom att vara många som samarbetade kunde de vinna även mot en överhet. Det var så vi ville rusta barnen. Det var det vi trodde på. 

Idag tillhör barnen, som grupp, förlorarna. Enskilda individer finner visserligen sin egen lycka, framför allt beroende på i vilken familj de råkar födas, men samhället som modell för gemenskap är under demontering. I det nyliberalistiska svenska idealet är det upp till var och en att säkra framtiden för sina barn.

Allt fokus ligger på individernas prestation i skolan medan antal barn per pedagog i fritidshemsgrupperna har vuxit långt förbi anständighet - faktiskt intill obegriplighet. 

Idag finns således inte samma utrymme för att i leken träna barnen i samarbete, solidaritet och kamratskap. Signalen som skickas ut är att det inte ens önskvärt. Det gäller istället för föräldrar att bevaka att barnen kan ta för sig i livet. Helst vara så försigkomna att de kan ta alla guldpengarna själv. De pengar som borde varit alla barns.

Imorse steg det på en grupp förskolebarn på spårvagnen när jag åkte till jobbet. De var fem-sex år och glada fast det var trångt. De gjorde smidigt plats åt varandra, minst tre på varje dubbelsäte. När någon plats blev ledig knackade de varandra lätt på axeln och visade var de som stod kunde sätta sig. Framför mig delade en pojke och en flicka säte. Bredvid mig satt två små pojkar på en plats. Den ene, som hade haft ståplats, hade blivit inbjuden av den andre att slå sig hos honom. De verkade inte som de kände varandra jätteväl. Under hela resan småpratade de, intresserade av vad den andre hade att säga. Med ansiktena så nära att de delade luft.

Ett lågmält prat pågick förresten i hela vagnen. Det andades förväntan. Barnen skulle på picknick. Fira Förskolans dag någonstans i Delsjöområdet. Pedagogerna satt utspridda i den långa vagnen. Pratade med något barn, svarade på en fråga, skrattade åt ett lustigt skämt, satt ibland tyst. Behövde aldrig säga till någon att vara tyst, att göra plats, att lägga undan någon mobil (de fanns inte). Jag satt där och betraktade skeendet och var imponerad över hur naturligt de ganska så små barnen hanterade att åka kollektivt. Barn är fantastiska. I förskolan finns ännu möjligheten att utvecklas ytterligare i grupp, genom utflykter, genom lek. 

Det är härligt för stadsbarn att kunna åka till stranden, till skogen och till de många parkerna. Förskolegrupperna kan fortsätta åka på utflykter i sommar utan att föräldrarnas ekonomiska förutsättningar behöver dras in. Men om de fyllt sju och ska börja skolan i höst får de betala. Politikerna i Göteborg passade igår på, med några veckor kvar till sommarlovet, att dra in de fria sommarresorna för skolbarnen med vad det innebär för både enskilda barn vars familjer saknar ekonomiska möjligheter att åka på långresor och för vad fritidsgrupperna kan hitta på för de barn som är kvar i stan. 

Låt oss fortsätta uppmärksamma barns rätt till en bra förskola och fritidshem. Vi som ännu envist tror på ett samhälle där vi hjälps åt och delar rättvist på skatterna vi gemensamt samlat ihop. Vi som inte, utan kamp, låter rövare stjäla det som ska vara gemensamt och räcka åt alla. Låt det vara förskolans och fritidshemmens dag – varje dag på året.

Om

Min profilbild

Vardagspoeten

60-talist Stenbock Kvinna Lillasyster Har en längtan till uttrycket, en dröm om skapandet, men har svårt att förverkliga den Mamma till en efterlängtad dotter Feminist Tänker rationellt, säger min ena syster Reflekterar, säger jag Normkritisk Vatadominans i doshorna Varit sjuk Varit rädd Praktiserar yoga för balans, värme och glädje Äter för hälsa och välbefinnande, helst ingefärsheta linssoppor, bär, nötter och avocado Läser för njutning och lärande Har hjärtat till vänster Jagar goda minnen Lever i läkande Förälskad i och tacksam mot livet https://twitter.com/Vardagspoeten http://instagram.com/vardagspoeten#

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela