Först en bekännelse:
När jag väntade dig önskade jag i hemlighet att du skulle bli ett helt ordinärt barn. En medelmåtta både vad beträffar intellekt, talanger och känsla. En som klarade sig utan problem i skolan, men också utan de där stora prestationerna. Ett barn som växte upp utan att varken grubbla eller reflektera särskilt mycket. Ett barn som var en del av en gemenskap bland vänner förstås och som var alldeles lagom omtyckt av dem.
Och sedan, som vuxen, skulle du studera lagom länge, få ett helt ordinärt jobb med medelinkomst, träffa någon bra person att leva med … ja ni fattar.
Men varför ville jag det? Att du skulle bli en person som tog livet med en klackspark. För att jag önskade dig ett gott, enkelt och okomplicerat liv, där du lätt kunde känna dig lycklig.
Så kom du!
Du visade nog vägen från början. Knäppte mig på näsan med din överraskande tidiga ankomst. Med mindre än ett kilo i födelsevikt och en tuff start har du nu växt upp och är minst av allt ordinär.
Blev jag besviken?
Nej, alla som känner dig fattar att självklart är jag istället en lyckligare och stoltare mamma än vad jag någonsin kunnat förvänta mig. Älskade dotter, du slår mig varje dag med förundran. Du vet hur mycket jag älskar dig!
Det står i psykologiböckerna och samhället säger till oss föräldrar hur vi ska uppfostra våra barn för att de ska växa upp till arbetsamma, ansvarfulla och kritiska samhällsmedborgare och empatiska och kärleksfulla individer. Ett tufft och svårt arbete för vilken förälder som helst.
Så föds du med dessa egenskaper, vad ska jag som förälder ägna mig åt då? Jag har bara kunnat titta på.
För så här är det: det är du, min dotter, som uppfostrat mig! Utan dig hade jag inte varit den jag är idag. Genom dig har jag utvecklats som människa.
Du har breddat min smak för kultur: numera kan jag med behållning se musikaler och läsa fantasy, något som jag aldrig klarat av innan.
Du är född engagerad och närvarande. När du var liten flicka satt du jämt med en bok i handen eller vid ett bord med papper och pennor. Ritade och skrev egna sagor och berättelser utifrån allt som rörde sig i ditt huvud. Helst av allt ritade, skrev och tittade du på film samtidigt. Du är den enda sjuåring jag sett som läste eftertexterna till filmer och sedan spolade tillbaka för att skriva av alla namn på dem som deltagit i produktionen.
Tidigt började du med projekt på datorn. Från egna glättiga magasin som nioåring, till olika filmprojekt när du kommit upp i högstadieåldern. Skrivandet har alltid pågått parallellt. Du har också spelat teater med samma stora inlevelse.
Och jag har bara stått och häpet tittat på.
Nu har du avslutat gymnasiet och häromdagen fick du utmärkelsen Årets raket för din utveckling inom fotokonsten. Från ett lysande tomtebloss till en som ger oss gigantiska berättelser. Den som sett dina bilder kan förstå motiveringen.
Nej, jag önskar mig inte längre ett ordinärt barn. Jag inspireras av att se dig. Aldrig ser jag dig sysslolös. Du går upp före mig om mornarna och lägger dig efter mig. Alltid har du något på gång och inte vet jag om det är skolarbete eller något av dina egna projekt du är så upptagen med. Allt går du in för med samma engagemang.
Det smittar av sig och gör att jag också vill vara en engagerad och entusiastisk människa som gör skillnad.
Din kreativitet är en stor och viktig del av dig. Var rädd om den!
Jag önskade mig ett barn med medelmåttig intelligens. Jag fick en dotter med en så komplex intelligens att du nog inte förstår det själv. Du ser sammanhang, kan analysera och dra slutsatser. Du är vetgirig och söker den kunskap du behöver för att förstå.
Länge kunde jag svara på dina frågor. På senare tid måste jag ofta ärligt svara: ”Det vet jag inte”.
Numera frågar jag istället dig.
Din intelligens är lika integrerad i dig som kreativiteten.
Men vare sig kreativitet eller intelligens är värt något utan ett hjärta. Och ditt hjärta det är det allra mest värdefulla hos dig.
Den tredje delen som omfattar både din kreativitet och intelligens, är nämligen din kärleksfullhet, din omtanke om och intresse för andra.
Även här har du fostrat mig. Du är den som fått mig att öppna mitt hjärta. Lärt mig om vikten av att kunna visa sina känslor. Du har visat mig vad kärlek är.
Redan som liten kom du med hjärtat i handen – och sträckte ut det mot oss. Du såg sådant som vi andra aldrig lade märke till. Du uppmärksammade din dagiskompis mamma som hade klippt håret eller kokerskans vackra halsband. När vi var på promenad blev vi ofta stoppade av för mig helt okända människor. Det var dig de ville tala med. Du hade samtalat med dem någon gång och de hade inte glömt dig. Gammal eller ung, ålder för dig har aldrig varit något hinder för att du ska engagera dig i någon.
Det är likadant idag. Med din fantasi och inlevelseförmåga är du den vän vi alla önskar oss.
Den som fått en plats i ditt hjärta får stanna där. Alla vi som förstår att ta emot den gåvan, har en lojal och kärleksfull vän för livet.
Det är därför många som fattas dig idag. Din dagmamma, dina första förskolefröknar, tidiga vänner från stan och från ön, som försvunnit till andra platser. Gammelfarmor. Alla de övriga som ännu har en plats i ditt hjärta – du vet själv vilka de är.
Du tänker, du känner och du handlar. Det jag vill att du ska minnas från mina ord är att konstnärliga berättelser i kombination med både IQ och EQ är en mäktig kraft som förbättrar världen. Gå ut i världen och fortsätt som förut – och du kommer att vara en av dem som gör världen till en ljusare plats att leva på!
