Morfar åt närproducerat
Morfar föddes år 1900 och han dog 76 år senare. Gammal men inte jättegammal. En ålder det inte alls är ovanligt att personer avlider i, även om man idag ofta blir ansenligt äldre. Det ironiska, när man tittar på morfars livsstil, är kanske att dödsorsaken var magsäckscancer.
Morfar var bonde och levde i självhushåll. Allt han stoppade i sig hade han själv producerat. Han satte sin potatis varje vår då tjälen gått ur marken, kupade den och såg blasten växa och bli gröna. Sedan skördade han och lagrade i potatiskällaren för hushållets behov. Likadant var det med morötterna, kålrötterna och rädisorna. Och persiljan, dillen och sockerärtorna växte i trädgårdslandet utanför huset. Morfar skördade äpplen, krusbär och plommon i en mångfald av sorter och kokade sylt och saft. Päronen koktes med sockerlag och konserverades i steriliserade glasburkar.
Det blev alltid ett överskott. Flera gånger i veckan under skördetid lastade morfar sin cykel, han hade inget körkort, med frukt, bär och potatis och cyklade till marknaden, en mil från gården.
I hönshuset plockade han ägg och nackade en och annan höna. Grisen fick leva fram till i början av december då slaktmasken togs fram och julen var räddad. Allt togs tillvara. Grisblodet tappades i hinkar för att sedan vispas ihop med mjöl till blodpudding och korv. Mjölken var opastöriserad och inte heller homogeniserad. Den feta grädden kunde man skumma av och vispa till garnering av tårtor eller servera till de inlagda päronen. I källaren var det svalt och förråden var fyllda.
På fälten växte och mognade vete, havre, korn och råg. När hösten kom var det skördat och sänt till kvarnen för att återkomma som mjöl i säckar, till brödbaket.
Morfar var utomhus hela dagarna. På en gård finns det alltid jobb och stövlarna kom på i arla stund, oavsett årstid. Någon gång under dagen då morfar hade en minut över ropade han på sin bästa vän, Blenda. Hon var en ardennerhäst som gick fritt på morfars marker som inhägnades enbart av en stengärdsgård som morfar själv byggt. Vid grinden möttes de båda, Blenda och morfar. Kelade och pratade en stund. Blenda jobbade på äldre dar mest under vintern då morfar gallrade i sitt trädbestånd eftersom traktorn hade minskat hennes arbetsbörda under skörd och höbärgning. Nu var hon mest en samtalspartner. Men morfar gick inte i pension. Han tog sin förmiddagsvila varje dag efter morgonrutinerna i lagården och sov några timmar under natten. Det var först när cancern kom som han blev tvungen att ligga i sängen hela dagarna. På sex månader bröts hans kropp ner och sedan var det slut på morfars liv.
Om orsakerna till varför en person får cancer i magsäcken diskuteras det, skriver netdoktor.se. Magsäckscancer kan utvecklas från andra magsjukdomar, till exempel långvarig magkatarr och magsår. Heliobacter, magsårsbakterier, kan ge upphov till cancern. Ärftlighet kan också spela roll. Miljöfaktorerna är viktiga: alkohol, rökning och saltade animalier ska undvikas, medan man tror att livsmedel som mjölk, frukt och grönsaker minskar risken. Fysisk aktivitet, vet vi också, förebygger cancersjukdomar.
Som vi ser så levde morfar näst intill enbart på närproducerad mat i självhushåll. Potatis, kål och rotfrukter var basföda. Färsk frukt och grönsaker ingick i varje måltid. Brödet var surdegsbakat på egen säd i hans eget kök. Pålägget var ofta hemmakokt mos, han kokade ägg från det egna hönshuset och till den egenstoppade fläskkorven åt morfar sin egenodlade potatis och såsen var kryddad med egen pepparrot. Morfar varken rökte eller snusade och drack bara undantagsvis alkoholhaltiga drycker. Han rörde sig oavbrutet, var utomhus året runt och fick de så viktiga D-vitaminerna på köpet.
Under de senaste fyrtio åren har förekomsten av magsäckscancer minskat med två tredjedelar. Bättre hantering av maten är en orsak. Det minskar de farliga bakterierna som kan ge upphov till sjukdomarna i magen. Bättre mediciner mot magsår och magkatarr och ändrade matvanor anses också ligga bakom minskningen av magsäckscancer, skriver cancerfonden.se. Samtidigt ökar förekomsten av andra cancersjukdomar.
Mamma kunde glädjas åt sitt första kylskåp 1963. Idag kan vi inte föreställa oss ett kök utan kyl och frys för att förvara våra livsmedel. Vi må ha bättre mediciner men när vi tittar på vad vi stoppar i kylskåpet skiljer det sig en del från morfars kost. Jo, vi vet vad vi bör äta men köper ändå färdigrätter från frysdiskarna med diskutabelt innehåll. Snabbmat som hamburgare och pizza slinker ner när vi har bråttom. På fredagskvällarna ska vi mysa med familjen. Då är det enkelt att servera tacos med färdiga såser och kryddblandningar. Vi rör oss mindre och är inomhus mer.
Jag själv är uppväxt på morfars potatis, morötter och äpplemos. Från tonåren ändrade jag mina matvanor radikalt mot snabbmatshållet. Sedan tiotalet år är jag lyckligtvis tillbaka i det egna köket.
Men vad som händer med min kropp då jag fyllt 76 vet jag ju ännu inte. Att välja vad jag ska fylla min kropp med kan jag bara delvis eftersom jag inte producerar min egen mat, bara tillagar den. Arv, miljö eller livsstil, man kan bara gissa. Ändå känns det bra att göra aktiva val utifrån det jag bestämt mig för att tro på och det jag känner min kropp mår bra av.
Det är nu snart 40 år sedan morfar dog i magsäckscancer, efter ett helt liv på naturens villkor. Var det något i jordarna? Eller i vattnet från den egna brunnen? Berget hans hus var byggt på? Kanske hade han bara otur?
http://blogg.naturskyddsforeningen.se/jonas/2013/02/20/dags-for-action-mot-hormonstorande-amnen/
http://www.aftonbladet.se/halsa/kvinnlighalsa/article16268577.ab
