vardagspoeten.blogg.se

Rutiner. De tillhörde ett förutsägbart och kontrollerat liv. Lät tråkigt intill döden, tyckte jag. Tills för några år sedan, då jag insåg att jag mår bra av rutiner. Om det är mina egna. Att ha en vissa ramar som omfamnar dagarna. Inte bara låta dem gå och göra som det faller sig. Naturligtvis har jag, som haft turen att alltid ha ett jobb, haft rutiner för arbetet – annars hade jag inte kunnat sköta det – men när det gäller det övriga livet har jag mest låtit det bli som det blir. Var dag för sig – en dag i taget.

Vem som helst som ser det formulerat så där, inser ganska snart att, ja då händer inte mycket alls. Förutom att missnöjet växer eller, än värre, depressionen smyger sig på, under tiden som kroppen krackelerar.

 

Jag var ständigt trött, sällan glad och klarade inte av att tänka framåt. En ond cirkel. För var jag trött vågade jag inte tro att skulle ha piggnat till framåt lördagen, då jag annars kunnat planera att göra något roligt. Jag drog mig undan och mitt sociala umgänge blev sparsamt.

Det fanns naturligtvis fler skäl än bristande rutiner till hur jag mådde, men att jag efterhand skaffade mig enkla rutiner för vardagen, gav mig kraft att ta bättre ansvar för mig själv och min egen hälsa.

 

Yogan var det första jag gjorde en rutin av. Jag har yogat ända sedan jag var liten, men oregelbundet. I perioder en gång i veckan men sedan kunde det bli halvårslånga, ibland flera års, uppehåll.

Efter omgångar av sjukdom, värk, stelhet och en ständig, rastlös oro, åkte jag på spa. De erbjöd yoga och jag gick på minst två yogaklasser per dag under en långhelg. Det jag upplevde då var ett litet mirakel. Stelheten och den nedsatta känseln jag haft i halva handen efter en operation, släppte. Och jag kände ett oväntat, men mycket välkommet, lugn.

 

Jag anmälde mig till en yogakurs genast då jag kom hem igen. Också de synrubbningar jag hade släppte efterhand som jag praktiserade yoga oftare och mer regelbundet. Jag fortsatte på olika yogakurser i flera år. Sedan upptäckte jag att jag kunde tillräckligt för att utöva yogan hemma, utan handledare. Behovet hade också väckts och motståndet mot att röra mig var borta. Jag längtade efter rörelserna som fick värken i axlarna att försvinna. Andningen som fick min kropp att slappna av. Yogastunden - tid som var alldeles min egen - gav glädje till min själ.

Nu praktiserar jag yoga tre gånger i veckan. Den rastlösa oron och nackspärren dyker trots det fortfarande ibland upp. Den bästa medicinen mot båda, är en timmes extra yoga.

 

Jag äter bättre också, med rutiner. Förr sov jag så länge jag nånsin kunde utan att komma för sent till jobbet. Det blev en snabb vaskning, en tomat i handen och sedan ut genom dörren i hast. Numera tar jag mig en timma för att skrota runt. Jag vet vad jag ska äta till frukost. Tomaten har bytts ut. Måndag till fredag lagar jag havregrynsgröt på en halv deciliter flingor med torkade fikon och aprikoser. Så häller jag bär och valnötter ovanpå. Nyss bytte jag ut havremjölken mot hemkörd mjölk av malda mandlar. Lite lagom spännande omväxling. Till förmiddagsfikat fyller jag på med ett ägg eller en halv avocado. Det känns inte alls tråkigt eftersom jag tycker om det jag stoppar i mig. Smakerna ger mig glädje samtidigt som jag vet att det är nyttigt för kroppen. Snabbnudlarna och Gorby´s piroger är ett dåligt minne blott. Utbytta mot hemlagade ingefärsstarka och vitlöksdoftande linssoppor, i olika variationer.

 

Den senaste förbättringen av en starkt rotad rutin är att jag, från att alltid ha betett mig som en nattuggla, sedan några veckor går och lägger mig strax efter klockan 22. Jag läser en stund och sover sedan gott i minst sju timmar.

Med goda rutiner inom vissa områden har jag märkt att jag får energi över att tänka på och göra andra, roligare saker. Jag tar kontakt med människor, som det ger mig kraft att umgås med. Jag är gladare och oroar mig inte som förut.

 

Men nu älskar jag på riktigt att ha dagar som är helt ograverade. En söndag då jag vaknar utan väckarklocka. Låter saker komma till mig som impulser.

Idag har jag sovit tills jag vaknade klockan 9, yogat, städat kylskåpet för att jag såg behovet och promenerat i solen, med vinden i ryggen, eftersom jag längtade ut. Frukosten var inte gröt utan löskokt ägg, rostat bröd med hemlagad aprikosmarmelad, en halv grapefrukt och kaffe. Sånt jag i stunden kände för att äta. Ikväll ska jag njuta av en klassisk tragedi, Anna Karenina, tillsammans med min fina dotter. Ett helt och hållet impulsstyrt biobesök.